Så här års borde vi skörda sparris så det står härliga till. I år går det litet trögt. Vi hade en kall vår så att en stor del av de tidiga skotten frös bort. Sedan har det varit varmt och kallt och torrt. Nu när värme och fukt kommer är plantorna trötta och det kommer många smala skott. Inget bra sparrisår med andra ord. Förra årets torra sommar och höst påverkar nog också.
Vår sparris är planterad 2010, då satte vi plantor eller rötter som såg ut som golvmoppar och som redan var några år gamla. Planteringsåret skördade vi inte men året efter tog vi några få stänglar. Året efter det skördade vi någon månad och tredje året kunde vi skörda från uppkomst på våren till midsommar. Efter midsommar låter vi plantorna växa upp, få gödning och samla kraft till nästa års skörd. Vi klipper av blasten och eldar upp den på hösten, när den har vissnat, för att minimera risken för spridning av svampsjukdomar.
Här kommer några planteringsråd som jag har lånat från Sparris.se
Sätt plantorna i april till början av juni, så snart jorden “reder sig” men inte torkat upp för mycket. Lagom avstånd är 25-40 cm mellan plantor och 1,2-1,5 m mellan rader.
Mellan en sparrisrad och en gräskant eller staket kan det räcka med 50-75 cm. Det är bladverket som behöver plats att ”välla ut”.
Planteringsfåran ska vara 15-16 cm djup och ca 20 cm bred i botten så att rötterna kan sträckas ut som en solfjäder. Har man bara några plantor kan man göra gropar åt dem, så vida att rötterna kan bredas ut när knoppstället är i centrum.
Lägg plantorna i fåran, efter varandra. Bred ut rötterna. Täck med 6-8 cm jord, så att hela plantan, och särskilt det ömtåliga knoppstället, täcks ordentligt. Fyll på mera jord upp till marknivån, efterhand under sommaren.
Jag har vuxit upp med sparris i trädgårdslandet och det är fantastiskt roligt att sköra egen sparris. Är ni några stycken i familjen så sätt gärna 20-30 plantor så att det går att skörda flera stänglar på en gång det är roligare än att äta en var till middagen.
Vill du skörda vit sparris så måste sparrisplantorna kupas med sand eller sandjord. Kupan hindrar solen från att nå stängeln och den håller sig vit. Så fort knoppen tittar upp kommer solens strålar att ge den signaler att producera klorofyll och den blir grön. Vit sparris kräver alltså litet passning. Kupan gör att du kan sticka ner ett järn och skörda den vita stängeln utan att skada plantans rot.
Frågan som vi brottas med just nu är om vi har energi nog att plantera nya plantor så att vi kan fortsätta skörda sparris om några år när tistel, sork och ålder har gjort att vår odling ger upp. Just idag lutar det åt nya plantor. Det är ju så vansinnigt gott med sparris och så tror jag att farmor hade rätt när hon hävdade att all sparris hon ätit höll henne frisk länge.
Vi äter nästan enbart smörstekt eller grillad sparris. Det tycker vi är allra godast. Det går att koka den också men det krävs enbart några minuter för att sparrisen ska bli färdig så passa noga.
Vi har sparris till försäljning i mindre mängder. Ring gärna om du vill vara säker på att det finns.
